En magkänsla...

I fredags när jag tränade för Thomas så kändes något fel, vad kunde jag inte sätta fingret på men något var det. Efter ridningen så Warpade och masserade jag honom.

På tävlingen i söndags fick jag samma känsla men inget syntes eller riktigt kändes. Natten till i måndags kunde jag inte sova utan drömde bara mardrömmar. Jag kände i hela kroppen att det var något som inte var helt rätt. Åsa, kiropraktorn, skulle till Mini och Zack så vi slängde iväg ett SMS och hoppades på att hon kunde ta BG med, det gick bra :)

Det visade sig att jag hade helt rätt. En kota i manken låg fel och han var ordentligt öm i ryggen.
Det var en ny "skada" i manken max 1 vecka gammal så det var skönt att jag inte viftade bort min magkänsla. Ryggen sa hon att hon hade behandlat många för nu i vinter. Det kommer när dom spänner sig för dom går på halt underlag i hagen mm.
Så det blir vila idag och imorgon sen jogga på torsdag och om allt känns bra då så tar vi ett lugnt pass för Thomas på fredag.

Mini hade som vanligt knakat till sin IS-led. denna gången var det den vänstra. Fror det är fjärde gången som hon blir behandlad så hon kan rutinen nu. Hon har säkert satt sig i hagen i vinter.
Skrittas några dagar och sen ska hon igång igen.